Jag hade bestämt mig för att 2009 skulle vara mitt år och att allt skulle lösa sig för mig.. men det verkar inte bli så..

Jag bor på ett ställe som man skulle kunat kalla "hemma" men nu gör jag inte det utan jag och min mamma bor i hennes killes lägenhet och han är ett SVIN rent ut sagt. Han är nog den elakaste människan man har mött på. Han verkligen förstör för min mamma och gör så att hon och jag börjar bråka om att han beter sig illa. Den senaste veckan har jag sett min egen mamma gråta 3 gånger. Jag dör hellre än att se min fina starka mamma gråta för att han inte kan bete sig. Jag kan inte vara i mitt eget hem utan att få panik attaker.
Jag funderar på att flytta till pappa, men att lämna min mamma är hjärtkrossning för mig! Vet verkligen inte hur vi ska kuna lösa detta! Mår riktigt dåligt nu.

Inte nog med det så sen nyår har allt annat runt mig med gått ned för.. att festa känns bra iaf..Då har jag något för mig och kan göra och vara precis som jag vill. men det har ju sina konsekvenser det med.. tex äckliga gubbar som man får slå sig loss ifrån för att dom ska låta en vara..
Min bästa vän pratar inte med mig heller. Jag har massa andra kompisar jag kan vara med och som jag kan prata med. Men...

Och en kille som man precis har bestämt sig för att släppa totalt och sen bara dyker upp på gatan och ser så himla förbaskat bra ut att man nästan börjar gråta för man vet inte vad man ska tänka eller göra.
Skolan har börjat nu med.
Och studenten som man har längtat till så mycket kanske man inte ens får uppleva.

jag vet helt enkelt inte vad jag ska ta mig till med allt..